Nya Guinea  - Hos danifolket i Baliemdalen, sid 3
Dani lever för och av sina grisar och sin sötpotatis. Många grisar ger hög status. Numera råder fred i dalen, men förr var männen ständigt inblandade i stamfejder. Ofta av seremoniell natur, som dock kunde bli mycket blodiga med dödlig utgång. Sedan byarna pacificerats av missionärerna och myndigheterna har männen hamnat i kronisk arbetslöshet. Deras uppgift förr var framförallt att försvara stammen. Kvinnorna skötte det mesta i övrigt. En rest från forna dagar är de små bevakningstorn som finns utspridda i dalen invid byarna. 

Ett bevakningstorn. Numera att betrakta som ett museiföremål. Här smög spejare upp före gryningen och vaktade i soluppgången byn mot annalkande fiender. 

Sötpotatisplanta, Ipomoea batatas. Knölarna skördas inte alla på en gång som vi gör med vår potatis,

 Man gräver upp en knöl då och då under säsongen och låter plantan växa vidare. Här använder kvinnan en grävkäpp. Potatisarna ska kokas till en grisfest som vi bjudits in till. 

Potatisknölarna tvättades. Flickan till vänster är ännu ogift. Det ser man på bastkjolen. De gifta kvinnorna bar kjolar av material som virades runt höftbenskammen. Sådana kjolar fick kvinnorna som brudgåvor. 

 

 
Här har den lilla grisen skjutits med en pil från en båge rakt genom hjärtat. Byhövdingen Kusa styckade den sedan i lämpliga bitar med skarpa bambuflisor (inga redskap av metall fanns i byn). Köttet tillreddes sedan i en kokgrop.
Ett bål tändes, - genom drillning av träpinnar och försiktig tillmakning av torrt gräs i glöden, som försiktigt blåstes upp till eld. Stenar matades in i elden. När de var glödheta bars de med jättepincetter av trä till en grop. Akta era nakna fötterna, tänkte vi!  I gropen varvades ormbunksblad, kött, sötpotatis och kanske kryddiga växter. 
Den rykande kokgropen växte till en hög, höljd med gröna växter. Den surrades med lianer. Både män och kvinnor samarbetade. Det rök och ångade. Efter ett par timmar drygt var maten färdig.  Under tiden satt byborna och väntade utanför sina hyddor.    Männen hade sina hyddor på ena sidan av byplatsen, kvinnorna sina på andra sidan. En kvinna får aldrig gå in i en manshydda. Männen får gå in i kvinnornas. Barnen bor hos mamma, men pojkarna flyttar över till sin fars hydda i nioårsåldern. - Byhövdingen Kusa gick runt och fördelade maten så alla fick vara med i festandet.
  Till startsidan       Till Bildgalleriet

                                          Danifolket sidan 4 >>>