Nordligaste Lappland 2011

       Sidor:        2        3       4      5                   ARTLISTA

Efter många besök i fjällvärlden växte en önskan fram att komma till de tysta ödemarkerna längst upp i nordligaste Lappland, till trakter med permafrost, ett rikt fågelliv, sällsynta växter och fjärilar som bara påträffas där uppe i nordligaste Skandinavien. Vi blev en liten grupp på tre personer som gav oss iväg, allmänt kunniga naturmänniskor med lite olika inriktningar mot fjärilar, fåglar och växter. Pältsan lockade. Det är Sveriges nordligaste fjäll och där växer den lilla pältsavallmon eller laestadiusvallmon som den kallas i floran. En endem. Den finns bara där i hela världen. 

Pältsan ligger inte nästgårds för oss bosatta i Närke. Två dagar tar resan. Ändå gjorde vi det på olika sätt lätt för oss. Flyg till Kiruna. Hyrbil genom Lappland mot Vittangi och gränsbyn Karesuando. Där finns bro över älven mot Finland. Sedan på en rak ödemarksväg upp mot Norra Ishavet och Kilpisjärvi, Finlands sista samhälle före gränsen mot Norge, en viktig väg för Finland under Andra Världskriget. Övernattning där och sedan helikopterfärd in i fjällvärlden. Lyxfjällresa tyckte vi nog, men ursäktade oss med genomsnittsåldern i gruppen på 76 år. Tänk ändå att ännu en gång få uppleva riktig vildmark, dess tystnad och orördhet under några dagar                           

                                                                                                                  Förstora bilderna genom att klicka på dem!  

       12/7 2011. Från Kiruna styr vi bilen mot Svappavaara, Vittangi och Karesuando. I Karesuando var det dags för lunchpaus. Det blev pyttipanna. Sedan över bron till Finland och norrut på E-väg 8 mot Kilpisjärvi.  

Ingen tvekan om var i världen vi är. Renar springer ikapp med bilen när vi närmar oss Kilpisjärvi .... 

.... och för en stund tog herrarna (herkarna) ledningen. Dagen därpå packar vi in oss i en helikopter och flyger ut i fjällvärlden. Björn och Leif samlar sig här inför färden. 365 € var OK. Vi sparade kanske in ett par dagar. 

´

Flygturen tog drygt en kvart. Hade vi vandrat hade vi behövt minst en hel dag. Vi togs genast emot av stugvärden Per Allan Granfors. Han verkade lite överraskad av den plötsliga luftlandsättningen av tre naturintresserade turister vid stugan. Han såg nog positivt på vår ankomst. Det visade sig att Per Allan kunde väldigt mycket om fjällens natur och han blev oss till stor hjälp. Till vår förvåning var vi de första gästerna den dagen och hade stugans alla 20 sovplatser att välja på.  Här nedan ser vi den Nya Pältsasugan som vi inkvarterade oss i. Stugvärden bodde i den äldsta lilla stugan, som ligger t.v. utanför bilden.  En bit ifrån fanns också en tredje stuga som tidigare var "Den nya Pältsastugan". Numera ägd av Fortifikationsverket.

Vi blickar norrut. Längs fjälltopparna t.v. går gränsen mot Norge. T.h. bortom stugorna ligger det omtalade fjället Pältsan med en spetsig topp i söder.  Lite mer norrut, i bortre högra kanten av fjället, klättrade vi nästa dag för att försöka finna Pältsavallmon, (Laestadiusvallmon).  

Per Allan guidade oss runt i omgivningarna redan de första timmarna vi var vid Pältsastugan. Bl.a. visade han oss ned till det vackra vattenfallet i ravinen nedanför stugan. Här kommer smältvattnet från glaciärer och snödrivor dånande ned mot havet.  Leif ser ut att ha blivit lite överraskad av min kamerablixt. Bilden visar hur snyggt och välordnat det var i nya stugan, bl.a. fanns där ett par väl fungerande gasspisar.

     Till startsidan        Galleriet        Resor      

     Fler bilder från lapplandsveckan  (sid 2) >>>