Antarctic Sound och Paulet-ön 29/11

   Antarktis-sidor:    1       2       3      4     5    6      7     8       9     10     11   12    13 

  Några av oss var ute på däck tidigt i soluppgången. Det sneda morgonljuset svepte vackert över de många isberg vi stävade förbi i sundet. Vi kände att vi följde i Otto Nordenskjölds spår, den svenske Antarktisutforskaren, som överlevde en dramatisk resa här 1901-1903. 

 Isberg i Antarctic Sound. Sundet fick namn efter det skepp som Otto Nordenskjöld färdades   med på sin expedition 1901-1903, ett gammalt tremastat sälfångstfartyg, som han köpte till sin resa. Skeppet slutade sina dagar med att köra fast i isen, börja läcka in vatten och försvinna ned under isen.

Vi kommer till Paulet Island i  det isfyllda Weddelhavet på Antarktiska halvöns östsida.
Paulet-ön är en slocknad vulkan med många mindre vulkantoppar beströdda med svarta stenblock. Vi klev omkring försiktigt. Överallt riskerade man att trampa på ruvande pingviner.
Polar Circle-båtarna tryckte sig mot iskanten så vi kunde stiga iland på Paulet Island.
Där möttes vi av en ny art pingviner, glänsande i svart och vitt med ljusa ögonringar, adéliepingviner, Pygoscelis adeliae. 
Även adéliepingviner värmer sina ägg i reden av hopsamlade småstenar.

Som sagt, adéliepingvinerna känns bl.a. igen på sina vita ögonringar.

På Paulet-ön häckade nästan en kvarts miljon pingviner. Stranden och barmarksytorna på bergssidorna var fyllda av ruvande fåglar. Alla var de adéliepingviner.
Tusen och åter tusen adéliepingviner med bon tätt intill varandra

.
I en bergssluttning häckade 600 blåögda skarvar, också kallade Antarktisk skarv( eng. Antarctic shag, Imperial cormonant, King cormorant), Phalacrocorax bransfieldensis
Minnesplatta vid stenhyddan där Otto Nordenskjölds manskap övervintrade 1903. På sommaren ett halvår senare lyckades ett argentinskt fartyg helt mirakulöst hitta dem och föra dem tillbaka till civilisationen.   
Här ses resterna av den hydda på Paulet-ön, byggd av flata stenar, som 20 man övervintrade i  under vintern 1903, efter att deras fartyg Antarctica försvunnit ned under havsisen. 

  Den första svenska Antarktisexpeditionen under ledning av Otto Nordenskjöld var en av de första vetenskapliga expeditionerna till Antarktis, en i början på 1900-talet nästan helt outforskad kontinent. De startade i Göteborg 16 okt.1901. Expeditionen blev mycket strapatsrik, och minst sagt äventyrlig, men avslutades dock lyckligt och med stor vetenskaplig framgång. Fartyget frös fast i isen, sprang läck och pressades ned i havet. Alla ombordvarande kunde rädda sig iland. En stenhydda byggdes på Paulet Island med hundslädarna som tak. För att hålla värmen och laga mat eldade man med pingviner. De var feta och energirika. Mat hade de gott om, - pingviner och sälar. Pingvinernas fjäderskrud kunde också på olika sätt skydda mot kylan.  Den argentinska korvetten Uruguay lyckades finna dem i november 1903 och den 10 jan.1904 var expeditionen åter hemma i Sverige.  

´
När vi lämnade Paulet Island blåste det upp, riktigt rejält. S.k. katabatiska vindar svepte ned mot kusten uppe från den mäktiga inlandsisen och i byarna uppmättes orkanstyrka, dvs. minst 33 m/sek. Nästa besöksplats enligt programmet, Brown Bluff,  måste vi gå förbi, landstigning var otänkbar och vi fortsatte genom Antarctic Sound och vidare söderut genom Garlache Strait. 
Under färden söderut kunde vi beundra stora från shelfisen lossbrutna platåisberg som gled förbi i olika former.  

     

Vi slutade aldrig att förundras över den oändliga variationen av blå färger i landskapet, -  i morgonljus, i kvällsljus, i sol eller mulet väder. 
Startsidan      Bildgalleriet        Resor           ã  Arne Holmer                                                                                                                                              Antarktisbilder sid 9 >>>